Under pingsthelgen upplevde jag mitt livs bästa resa! Bilen styrde mot Emsdetten och det stora mästerskapet för schäferungdomarna i SCHH, agility och juniorhandling (SCHH-klasserna är detsamma som IPO-klasserna i Sverige). Jag åkte i sällskap av Urban, Anders och Per-Ingvar och efter 12 timmars bilresa var vi äntligen framme. Per-Ingvar har i många år pratat om detta mästerskapet, och jag har bara blivit mer och mer sugen att åka med och i år hade jag möjligheten att åka och det ångrar jag inte för allt i världen! Hela arrangemanget präglades av engagemang, laganda och glädje! Det var stora grupper som hejade på och alla var enormt engagerade. Stämningen var på topp alla dagarna och även jag som svensk kände mig delaktig i gemenskapen!

Jag är enormt fascinerad av de tyska ungdomarna. Det är alla åldrar och de är så många! På bruksdelen var det 79 ungdomar som deltog i klasserna 1-3 och i agilityn var det 48 ungdomar med sina schäfrar. I Tyskland är alla ”landesgruppe” som våra distrikt och det finns 20 stycken. Här på mästerskapet tävlades det enskilt och lagvis, med andra ord distriktsvis. Distriktena hade olika många deltagande. Så det är en enorm skillnad mot Sverige. Här i Tyskland märks det att de satsar på den nya generationen lika mycket som på de äldre, något som tyvärr saknas i Sverige.

Vi kom till Emsdetten sent på lördagskvällen och åkte med en gång till utställningsplatsen och kikade. Jag fastnade ju givetvis vid lydnaden/skyddet. Vi åkte vidare till hotellet och checkade in och tog en stunds vila. Vi åt mat och åkte sen ner till kamratfesten. Den stämningen, det trycket… Wow! Det går verkligen inte att beskriva, man måste uppleva det för att förstå! Det var ett sånt tryck och det var både ungdomar och vuxna på samma dansgolv. Helt otroligt, så himla kul!

På söndagen började utställningen och kravet för att få ställa var att någon under 21 år visade hunden. Jag träffade några svenska bekanta, och båda var lika ovetande om att vi skulle till samma ställe, så det var en rolig överraskning! Jag spenderade mest tid vid lydnaden och skyddet eftersom jag själv är aktiv i sporten. När jag fick se unga Max-Florian Hermann köra lydnaden med sin tik i SCHH III rös jag, det var så himla kul att se vilken kontakt de två hade och vilken bra lydnad! Jättekul att se.

17-åriga Marc Eberius och hans tik Frigga hade kanonpoäng på spåret och lydnaden och var en rysare för den som ledde tävlingen då. De hade bara behövt strax över 90 p i skyddet för att vinna, men det höll inte riktigt. Tråkigt, för jag var stensäker på att han skulle vinna. Men man kan inte styra allt, hundar är trots allt inga robotar.

Nytt för i år (och de kommande) var att utländska hundar och förare får delta och i år kom 2 ekipage från Österrike. Det vore enormt kul om vi kunde få med ett lag från Sverige någon gång (kanske nästa år?) och visa att vi faktiskt har några ungdomar i vårt avlånga land.

Jag vill avsluta denna artikeln genom att ge ett speciellt tack till Urban, Anders och Per-Ingvar för att ni gav mig möjligheten att få uppleva detta. Det här är ett mycket värmande minne. Jag vill även tacka SD Nord Västra för deras förtroende, stöd och bidrag!